Kristendomen och nya religiösa rörelser

Kristendomen härstammar från judendomen, grunden till kristendomen skapades i början av vår tidsräkning.

Den judiska mannen Jesus från Nazaret korsfästes och begravdes i Jerusalem omkring år 33 e kr. Senare spreds rykten om att han återuppstått från de döda, vittnen intygade att de sett honom och att han levde igen. Därför måste Jesus vara judarnas Messias (den av Gud utvalde) som profeterna hade lovat att Gud skulle skicka för att frälsa sitt folk. Jesus uppståndelse hade en avgörande roll för att kristendomen skulle kunna bevaras och utvecklas.

Kristendomen fick från början spridas fritt i Romarriket, men när allt fler människor gick över till kristendomen började den romerska statsmakten känna sig hotad. Man införde en ny lag som sa att alla medborgarna i Romarriket skulle bekänna att den romerska kejsaren var deras herre. Förföljelser av kristna startade eftersom att de inte kunde bekänna att det fanns någon annan herre än Jesus.

Missionärer som Paulus och Petrus spred kristendomen över Romarriket. Eftersom att alla var välkomna i den kristna kyrkan blev många kvinnor, fattiga män och slavar intresserade av kristendomen. År 313 blev det tillåtet av kejsare Konstantin att vara kristen i Romarriket, kristna fick inte längre bli förföljda. Därmed byggdes även Peterskyrkan i Rom.

I slutet av 300-talet bestämdes det att kristendomen skulle vara Romarrikets statsreligion, den enda religionen som var tillåten.

År 395 delades Romarriket in i de Västromerska och det Östromerska riket. Så småningom bildades en särskild kristen kyrka i den östliga delen, den ortodoxa. Den andra delen av den kristna kyrkan blev den katolska kyrkan (den allmänna kyrkan). En orsak till att kristendomen splittrades var att de kristna i öst inte ville erkänna att biskopen i Rom skulle vara ledare för alla kristna.

Kristendomen hade utbrett sig i stora delar av Europa när det västromerska riket gick under i slutet av 400-talet. Därför fanns den kristna tron fortfarande kvar även om västromerska riket inte existerade längre. Det var först under 800-talet som missionärer kom till Sverige för att sprida den kristna tron. Det dröjde dock till år 1085 innan bygget av den första domkyrkan i Lund (som då tillhörde Danmark) byggdes. Först år 1164 fick Sverige sin första ärkebiskop.

Den katolska delen av kristendomen delades ytterligare under reformationen. Martin Luther och Jean Calvin protesterade mot den katolska tron eftersom de tyckte att den blivit en förvrängning av Bibelns sanna lära. Den nya inriktningen i kristendomen som skapades kallas protestantismen.

Det finns alltså tre olika stora inriktningar i kristendomen; den ortodoxa, den katolska och den protestantiska. Alla inriktningarna tillhör samma religion så det finns likheter mellan dem, med det finns även skillnader.

Kristendomen har ca 2,4 miljarder anhängare över världen idag, varav ca 55 % tillhör den katolska kyrkan, 12 % den ortodoxa och 20 % den protestantiska. Sedan finns det även fler mindre inriktningar inom kristendomen.

De tre kristna inriktningarna har alla Bibeln som helig skrift. Bibeln handlar om grunden inom kristendomen och alla de tre kyrkorna följer den, vilket är en likhet.

En annan likhet är att det förekommer sakrament (särskilt heliga handlingar) inom alla kyrkorna, dock i olika antal och namn. Inom den katolska och ortodoxa kyrkan finns det 7 sakrament:

1. Dopet
2. Konfirmationen
3. Nattvarden
4. Äktenskapet
5. Prästvigning (celibat)
6. Bikten
7. De sjukas sakrament (sista smörjelsen)

I den protestantiska finns det bara 2 sakrament, dopet och nattvarden. De resterande 5 sakramenten finns inte med eftersom de anses oviktiga eller inte är nämnda i Bibeln. Inom den katolska och den protestantiska kyrkan kallas dessa heliga handlingar för just sakrament, men inom den ortodoxa tron kallas det mysterier. Det kallas mysterier för att man får kontakt med Gud på ett mystiskt sätt som vi människor inte kan förstå. Inom den ortodoxa kyrkan utförs även mysterierna (dopet och nattvarden) samtidigt, alltså när ett barn döps konfirmeras det också.

Det finns inga kvinnliga präster i den katolska kyrkan, det beror på att Jesus gav prästvigningen till de 12 apostlarna, men inte till kvinnor som t ex Maria Magdalena. För katolikerna är det inte möjligt att ändra formen för sakramentet (prästvigningen) för att det är Kristus som har bestämt den. När Jesus endast gav prästvigningen till män har den traditionen sedan levt vidare och inte ändrats.

Korset är en symbol för hela kristendomen, d v s alla kyrkorna. Korset har varit en helig symbol för kristendomen sedan ungefär år 200. Innan dess började “fisken” användas som symbol i den tidiga kristendomen. Då användes den för att kristna skulle kunna förmedla att de tillhörde samma religion på ett anonymt sätt. De kristna kunde identifiera sig med varandra genom att en kristet troende först ritade halva fisken på t ex en sten och sen kom en annan kristen och ritade andra halvan.

Både inom den katolska kyrkan och den ortodoxa kyrkan finns helgon (en människa som levt särskilt nära Gud och haft kontakt med det gudomliga och därefter blivit helgonförklarad av kyrkan). Inom den protestantiska tron finns inte helgon, just för att det inte nämns i Bibeln.

Både den katolska och ortodoxa kyrkan är emot homosexualitet. Enligt Bibeln ska man leva som en “vanlig” familj för att fortsätta som Gud hade tänkt sig, det är ont att ha ett sexuellt samband med en av samma kön. Inom de flesta protestantiska kyrkor är det dock tillåtet, det beror på att de är lite mer liberala än den katolska och ortodoxa kyrkan. Katoliker måste också vänta med samlag till äktemskapet och man kan därefter inte gifta om sig.

Den viktigaste skillnaden mellan de två inriktningar som bildades tidigast (den katolska och den ortodoxa kyrkan) är att den katolska anser att biskopen av Rom (påven) är den högste ledaren för alla kristna, medan den ortodoxa accepterar att påven ska ha så mycket makt. Påven har ingen central makt inom den ortodoxa kyrkan, den består istället av självstyrande kyrkor med samma trosuppfattning och gudstjänstordning, men leds av sina respektive biskopar. Den protestantiska kyrkan (som uppstod ur den katolska kyrkan) accepterar inte, liksom den ortodoxa kyrkan, att påven är den högste ledaren. Den protestantiska kyrkan består av flera fristående samfund (t ex Pingströrelsen och Svenska kyrkan), till skillnad från de andra kristna inriktningarna finns det ingen central ledning, utan varje samfund har sin egen högsta ledning.

Det är ingen större skillnad mellan de olika inriktningarna läromässigt, det handlar mest om att man lägger vikten på olika saker i Bibelns budskap. Själva grunden är densamma hos alla, tron på att Jesus är Kristus (Messias) och att alla som tror på honom på får evigt liv. Det är främst själva organisationen, gudstjänstformen, utsmyckningar, olika rituella detaljer, reglerna för präster och medlemmar etc som skiljer sig mellan de olika inriktningarna, praktiska saker som egentligen inte handlar om tron på Kristus. Ett exempel på en regel som skiljer sig mellan prästerna i de olika inriktningarna är att ortodoxa präster kan vara gifta medan katolska präster måste leva i celibat.

Gudstjänsten inom den katolska och protestantiska kyrkan ser likadana ut, den går ut på att prästen leder gudstjänsten genom att läsa i Bibeln, prata och leda allsång. Det skiljer sig dock från den ortodoxa gudstjänsten där det är mer som ett skådespel om Jesu liv, prästen går runt på en scen som representerar himlen och läser vackert ur Bibeln. Den ortodoxa mässan är längre än den katolska och man använder inte orgel, utan fokuserar mer på sång. Prästen sjunger också de flesta bönerna under mässan. Då har man även bröd gjort på jäst, medan den katolska kyrkan använder osyrat bröd. Under en ortodox mässa står man upp under större delen, medan man ibland står, ibland sitter och ibland knäböjer under den katolska. Den katolska mässan tar ungefär en timme medan den ortodoxa tar ca 2-3 timmar på söndagar. Språket på mässorna skiljer sig också, den ortodoxa mässan är ofta på gamla kyrkospråk som bara prästen förstår (ex kyrkoslaviska eller gammal syrianska) medan den katolska mässan hålls på det språk som talas i landet. Under den katolska mässan står prästen vänd mot folket och talar till dem. Under den ortodoxa står prästen bakom en ikonostas (skärmliknande vägg) och talar, prästen är den enda som ser altaret.

Inom den protestantiska tron tror man inte att de döda lever hos Gud och kan be för oss. Katoliker och ortodoxa tror att man passerar en reningsfas innan man får komma in till himlen, skärselden. Om man renats helt under sitt liv genom att leva i heroisk kärlek kommer man direkt till himlen, då blir man inom dessa kristna inriktningar kallade för helgon.

När protestantismen skapades var det Luthers lära som var viktig. Han tyckte att den kristna tron hade dragit iväg för långt från den rätta tron och istället handlade om bl a makt. Luthers lära gick ut på att:

• tron är det viktigaste, genom att tro blir man frälst
• man ska rätta sig efter Bibeln. I Bibeln står det inget om påvar, kyrkomöten, avlatsbrev, bikt, 7 sakrament (endast om dopet och nattvarden) mm
• predikan och psalmer ska vara på folkets språk så folk förstår vad Bibeln säger
• man ska inte stänga in sig i kloster, man ska vara ute bland folket - och gifta sig, som vanliga människor

Amish

Amish är en sekt som främst finns i USA; i Pennsylvania, Indiana och Ohio. Det finns över

200 000 amish i USA, varav ca 75 % av dessa bor på de platserna. Det finns även några tusen som bor i Ontario, Kanada.

Amish (på svenska: ammoniter) är en religiös sekt som grundades år 1693-1697 av Jakob Ammann i trakterna vid Tyskland, Holland och Belgien. Amishfolket ser ut och lever som man gjorde för 300 år sedan, de talar också med den tyska dialekt (pennsylvaniatyska) som de förde med sig till Amerika under 1700-talet. Ammann införde regler som fortfarande finns kvar idag, så som fottvättning före gudstjänst och att man ska hålla sig till enkelheten i klädval och livsstil.

Amishfolkets utvandring till Amerika berodde på att man ville ta avstånd från folk som inte tillhörde amishsekten och finna frihet för sitt religionsutövande. De första Amish invandrade till Pennsylvania under 1720-talet, en andra invandring skedde senare under 1800-talet.

Amish är kända för att se ut som 1700-talsmänniskor. Männen klär sig i långbyxor, hängslen, rock eller jacka och bredbrättad hatt, ofta har de mörka kläder. Männen har långa skägg, fram till sitt bröllop rakar de sig dagligen, men efter det ska de ha helskägg för att respekteras. Kvinnor klär sig i ankellånga kjolar, förkläde och de har hätta över håret. Redan vid 4 års ålder börjar barnen klä sig i vuxenkläder.

Amishfolkets tro går ut på att leva som man gjorde under 1700-talet, därför tar de avstånd från alla moderna saker. Deras strävan är att leva så enkelt som möjligt och bevara tidigare århundrandens livsstil. De får t ex inte äga bilar och traktorer eller ha telefon, TV, radio, dator och elektricitet. Amishfolket har egna skolor där man blandar alla åldersgrupper. Ingen går längre än 8 år i skolan, då de anser att det inte krävs mer för att klara livet på farmen. När barnen blir tonåringar uppmuntras de att resa och se hur andra har det, därefter får de välja om de vill bli vanliga medborgare eller Amish.

Religiösa sammankomster för Amish sker hemma hos varandra eftersom det inte finns några kyrkobyggnader.

Jordbruksmetoderna Amish använder är samma som för 200 år sedan. Istället för att använda traktorer sår och skördar de med hjälp av hästar. Detsamma gäller husbyggen, det ska ske på samma sätt som på 1800-talet. Det är lätt att känna igen de Amishgårdarna tack vare sina blomstrande små jordbruk, vattenhjul och väderkvarnar. Amishfolket har kontakt med omvärlden genom en liten handel som bedrivs för att få pengar till nödvändiga saker. Ofta går handeln ut på försäljning av hembakat bröd och grönsaker från små stånd vid vägkanten.

Amishfolket strävar efter att vara självförsörjande på det mesta och om de t ex vill köpa ny mark betalas det ofta med kontanter eftersom de anser att det är fel att ta lån. De tillåter heller inte försäkringar, om någon råkar illa ut kan den räkna med hjälp av sina grannar och vänner.

Amish tillåter sex efter äktenskap och är positivt inställda till det. De får dock inte använda preventivmedel, vilket är en av anledningarna till att det föds väldigt många barn. För en Amish är det vanligt att ha mellan 7 och 9 barn. En annan stor anledning till stort födelsetal inom Amish är att familjerna tjänar på att ha många barn. De blir fler som kan arbeta på gårdarna och det finns någon som kan ta hand om föräldrarna när de blir gamla.

Religionen är Amish livsstil och en god Amish tolkar sin Bibel bokstavligt. Den präglar hela deras liv och om man bryter mot någon viktig regel kan man bli utfryst av de andra och behandlas som luft. Ett exempel på något som leder till utfrysning är skilsmässa.

De övriga amerikanerna har stor respekt för den fredliga religiösa sekten Amish.

Amish är en nyreligiös rörelse ur kristendomen. Amishfolket ser sig som kristna och tror på att Kristus är sonen till Gud som dog på korset för mänsklighetens synder. Amish använder kristendomen på samma sätt som en “vanlig” kristen, men med vissa undantag så klart.

Skärvor av ett liv - budskap

Författaren har skrivit boken för att hon vill föra vidare sin livshistoria och berättelsen om vad som har hänt förr i tiden. Hon vill att folk ska kunna få en bild av vad som har hänt och genom boken kan man förstå och komma ihåg vad som har hänt, även en lång tid efter när många ögonvittnen har dött. Budskapet med boken är just det, författaren Hédi vill berätta sin historia och få folk att förstå vad hon har varit med om, hon vill att man ska komma ihåg förintelsen så att det inte glöms bort med tiden. Boken var ett sätt för henne att göra det. En del i bokens slut som jag tycker beskriver hennes budskap väldigt tydligt:

"Det tog mig fyrtio år att komma underfund med att jag är ett vittne, och att det kanske är min uppgift att berätta vad jag upplevt, trots att jag inte äger en författares penna. Vi är så få som är kvar! Vi måste berätta om detta omänskliga som har hänt i det tjugonde århundradet; det får inte försvinna under glömskans kåpa. Och det får aldrig hända igen!

Jag minns ännu, men vet själv knappt hur det kändes.Jag minns att det gjorde ont, men jag kan inte längre erfara själva känslan. Jag minns den infekterade tånageln, jag minns skammen när jag stod där avklädd, jag minns avskedets ögonblick. Ännu minns jag det mesta, men minnena bleknar. Om de bleknar hos mig, hur blir det med dem som aldrig ens har upplevt det? Och senare generationer, kommer de ens kunna förstå?"
- Sida 216

Hédi har såklart inte en positiv inställning till kriget, vilket de flesta människor inte har.

Jag kommer inte ihåg att det fanns tankar i boken som beskrev vad som kunde ha gjorts för att kriget inte skulle bryta ut. En sak jag minns är att folket länge förberedde sig för ett krig eftersom att de anade att det skulle hända. Hédi lät t.ex bli att äta under perioder innan kriget för att hon ville härda sig och vänja sig vid att vara utan mat.

Efter att ha läst den här boken har jag fått en bättre inblick i hur det var för judar under förintelsen. Även om det är svårt för oss att verkligen kunna föreställa och förstå hur det var, tycker jag att jag tack vare boken har fått lite bättre förståelse i alla fall. Jag tycker att boken är verklighetstrogen även om det är svårt att förstå hur dåligt det faktiskt varit för många människor. Jag kan såklart inte föreställa alla situationer fullt ut eftersom att jag inte varit med om något liknande själv. Jag tycker att boken är en väldigt välskriven ögonvittnesskildring och det är lätt att följa med i händelserna, jag får en väldigt klar bild om hur Hédi Frieds liv har varit. Det är såklart inte bra att hon varit med om så hemska saker som hon skriver om, men jag tycker att boken är ett sätt att föra vidare historian på så att det som hänt inte glöms bort.

Skärvor av ett liv - miljöbeskrivning

Miljön i boken beskrivs väldigt bra och tydligt, genom hela boken får jag klara bilder i huvudet på vad som beskrivs. Jag upplever miljön verklighetstrogen och väldigt lätt att föreställa sig, Hédi beskriver allt väldigt bra och gestaltande. Jag tror att hon lyckas få till så bra beskrivningar just för att hon skriver om saker hon själv varit med om, det är lättare att utgå utifrån hur hon själv upplevde allt än att hitta på saker.

"Solen sken och vattnet glittrade när vi beordrades att kliva av tåget och gå till magasinsbyggnaden som skulle bli vårt hem i fortsättningen. Vi gick uppför trapporna in i en stor sal med jättelika fönster mot floden Elbe. Våningssängar på dubbla led stod uppställda och vi rusade fram för att ta en sådan i besittning. Livi och jag satte oss på den översta slafen vid fönstret, för att ständigt kunna glädja oss åt utsikten, när SS-vakten ropade att vi skulle ta var sin säng. Livi flyttade till den nedre sängen och jag sträckte ut mig för att känna efter hur det var att bo ensam i egen säng, att kunna ligga på rygg med utsträckta armar, att kunna vrida och vända mig utan att få tillsägelser om att ligga stilla."
- Sida 125

Jag tycker att Hédi beskriver miljön och sina upplevelser väldigt bra i det här stycket av texten. Hon beskriver allt hon ser och vad som händer, hon berättar vad hon upplever och känner när hon inser att hon ska få en egen säng. Av hennes beskrivningar kan man lätt förstå att hon inte haft en egen säng på väldigt länge och hur glad hon verkligen blir, även om man inte läst resten av boken.

Hédi har på många ställen i boken beskrivit allt väldigt detaljerat, hon tar hjälp av alla sina minnen av de upplevelser hon varit med om och beskriver det sen på ett sätt som gör att det är lätt att föreställa vad som händer även om man inte varit med om sådana saker själv.

Skärvor av ett liv - skrivsätt

Bokens handling berättas i jag-perspektiv utifrån författaren Hédi Frieds upplevelser.

Jag tycker att boken är väldigt välskriven och därmed är även språket variationsrikt. Jag tycker inte att boken är upprepande utan jag tycker att Hédi har lyckats skriva boken med ett väldigt varierat och bra språk. Hédi skriver utifrån sina egna upplevelser och känslor och därför kan hon beskriva allt väldigt bra, det är lättare att få till bra beskrivningar när det handlar om saker hon själv varit med om och känt.

Bokens händelser är berättade i kronologisk ordning. I början av boken är det skrivet om Hédis barndom och uppväxt och sen skrivs allt i ordningen det händer. Boken avslutas med en epilog där hon beskriver hur hon och hennes vänner levt efter kriget.

Skärvor av ett liv - innehåll

Boken Skärvor av ett liv handlar om Hédi Frieds uppväxt och liv under andra världskriget. I boken beskriver hon sin barndom, livet som jude under andra världskriget, hur det var i gettot och tider när många tvingades in i läger som till exempel Auschwitz.

Jag tror att boken har titeln Skärvor av ett liv för att det kan tolkas på ett sätt som gör att det beskriver Hédis liv väldigt bra. Jag tolkar det iallafall som att hennes liv raserats, gått i bitar, på grund av kriget och när hon sammanställer allt hon varit med om i boken är det som att hon placerar ihop alla "skärvor" av sitt liv.

Boken utspelar sig till en början i Sighet i Polen. Hédi berättar om sin uppväxt i Sighet och beskriver staden och sitt barndomshem på ett väldigt bra och tydligt sätt, det är väldigt lätt att förstå var det utspelar sig. Senare i boken blir familjen flyttade till ett getto med flera andra judiska familjer och efter det beskrivs det hur de tvångsförflyttas till Auschwitz. Som sagt är det väldigt bra beskrivningar och det är väldigt lätt att förstå beskrivningarna och kunna föreställa sig platserna.

Boken utspelar sig under en ganska lång tid, Hédi beskriver sitt liv från att hon var liten till tiden efter andra världskriget. Genom rubrikerna i boken är det lätt att förstå när och var det utspelar sig, exempelvis förstår man i början av boken att det handlar om hennes uppväxt när den första kapitelrubriken är "Barndomsåren i Sighet". Som sagt är det väldigt tydliga beskrivningar och därför är det lätt att förstå vad det handlar om.

Skärvor av ett liv - inledning

Bokens titel är "Skärvor av ett liv" och boken är skriven av Hédi Fried.

Boken är utgiven 1992 av Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm.
Boken är en krigsbok, en ögonvittnesskildring av andra världskriget som bland annat beskriver livet som judisk fånge i koncentrationsläger.

Hédi beskriver sin uppväxt och sitt liv på ett väldigt tydligt sätt och därför är det lätt att få en inblick i vad som händer och vilka känslor som finns. Även om det är svårt för oss idag att kunna förstå vad som faktiskt pågick under den tiden får man en någorlunda bra förståelse tack vare sättet boken är skriven på.