Skärvor av ett liv - miljöbeskrivning

Miljön i boken beskrivs väldigt bra och tydligt, genom hela boken får jag klara bilder i huvudet på vad som beskrivs. Jag upplever miljön verklighetstrogen och väldigt lätt att föreställa sig, Hédi beskriver allt väldigt bra och gestaltande. Jag tror att hon lyckas få till så bra beskrivningar just för att hon skriver om saker hon själv varit med om, det är lättare att utgå utifrån hur hon själv upplevde allt än att hitta på saker.

"Solen sken och vattnet glittrade när vi beordrades att kliva av tåget och gå till magasinsbyggnaden som skulle bli vårt hem i fortsättningen. Vi gick uppför trapporna in i en stor sal med jättelika fönster mot floden Elbe. Våningssängar på dubbla led stod uppställda och vi rusade fram för att ta en sådan i besittning. Livi och jag satte oss på den översta slafen vid fönstret, för att ständigt kunna glädja oss åt utsikten, när SS-vakten ropade att vi skulle ta var sin säng. Livi flyttade till den nedre sängen och jag sträckte ut mig för att känna efter hur det var att bo ensam i egen säng, att kunna ligga på rygg med utsträckta armar, att kunna vrida och vända mig utan att få tillsägelser om att ligga stilla."
- Sida 125

Jag tycker att Hédi beskriver miljön och sina upplevelser väldigt bra i det här stycket av texten. Hon beskriver allt hon ser och vad som händer, hon berättar vad hon upplever och känner när hon inser att hon ska få en egen säng. Av hennes beskrivningar kan man lätt förstå att hon inte haft en egen säng på väldigt länge och hur glad hon verkligen blir, även om man inte läst resten av boken.

Hédi har på många ställen i boken beskrivit allt väldigt detaljerat, hon tar hjälp av alla sina minnen av de upplevelser hon varit med om och beskriver det sen på ett sätt som gör att det är lätt att föreställa vad som händer även om man inte varit med om sådana saker själv.

Skärvor av ett liv - skrivsätt

Bokens handling berättas i jag-perspektiv utifrån författaren Hédi Frieds upplevelser.

Jag tycker att boken är väldigt välskriven och därmed är även språket variationsrikt. Jag tycker inte att boken är upprepande utan jag tycker att Hédi har lyckats skriva boken med ett väldigt varierat och bra språk. Hédi skriver utifrån sina egna upplevelser och känslor och därför kan hon beskriva allt väldigt bra, det är lättare att få till bra beskrivningar när det handlar om saker hon själv varit med om och känt.

Bokens händelser är berättade i kronologisk ordning. I början av boken är det skrivet om Hédis barndom och uppväxt och sen skrivs allt i ordningen det händer. Boken avslutas med en epilog där hon beskriver hur hon och hennes vänner levt efter kriget.