Medeltiden

Digerdöden

Digerdöden är världshistoriens värsta pestepidemi och var en av de värsta smittor som drabbat Europa.

Orsaken till digerdöden var att råttor kom i närheten av människor och lössen på råttorna (som bar smittan) kom i kontakt med människorna och därmed spreds smittan. Smittan spreds ytterligare när människor flydde från drabbade ställen och då "tog med sig" den.

Digerdöden fick stora konsekvenser, en tredjedel av Europas befolkning dog. Man försökte hitta syndabockar till varför sjukdomen fanns, judar utpekades som syndabockar på många ställen och blev förföljda. Många judar mördares också i tro om att det skulle dämpa folkets skräck och oro för smittan, vilket ledde till ännu större folkminskning. Den minskade folkmängden ledde till att det fanns mindre jordbrukare, jordbruket minskade alltså drastiskt under den delen av Medeltiden.


Korståg

Korståg var militära expeditioner som sändes från de västeuropeiska staterna mellan 1096 och 1200-talet för att befria bland annat Jerusalem.

Religionen hade stor makt över medeltidens människor och korstågen var ett sätt för kyrkan att sin makt. Europa var splittrat och man trodde att ett enat Europa skulle vara bra mot en yttre fiende. För att ena Europa och få fler anhängare till korstågen erbjöd påven syndernas förlåtelse till alla som deltog i dem. En annan orsak till korstågen var att folkmängden hade ökat under en lång tid och det hade varit få krig. Överklassen såg då positivt på nya äventyr och ville därför delta i korstågen.

Korstågen innebar för Europas del större handels- och kulturutbyte. Ökningen av handel mellan länderna vid östra Medelhavet och Västeuropa gjorde att det blev bättre ekonomi i stora delar av Europa. Det gynnade mest hamnstäderna i norra Italien då det var utgångspunkten för många handelsmän. Européerna fick i samband med korstågen kännedom om filosofiska verk från antiken, österländsk litteratur, vetenskap och teknik vilket påverkade det västerländska samhället.

Idéerna och de kulturella influenserna som kom till Europa under korstågen låg senare till grund för storhetstiden som kallas Renässansen.


Kyrkan och klostren

Under Medeltiden hade kyrkan och påven stark ställning i Europa, nästan alla européer var kristna och hade gemensam syn på hur man skulle leva och vad som var viktigt i livet. Kyrkans normer och tankesätt fanns med i hela samhället och även i lagstiftningen. Västeuropa framstod som en enhet med påven i Rom som överhuvud.

Det medeltida kristna klosterväsendet var en viktig del i den europeiska samhällsutvecklingen under den tiden. Klostren utgjorde delar av ett stort kristet samhälle. Då klostren hade kontakt med varandra genom hela Europa kunde man lära sig av varandra och få reda på saker snabbt, vilket ledde till större kännedom om ny teknik, uppfinningar och arkitektur. Klostren fungerade alltså inte bara som en plats för andliga saker, utan också ett centrum för vetenskap och lärande vilket gjorde det lättare att sprida både gamla och nya idéer till folket.

Under 1500-talet togs många av klostrens egendomar av staten i de länder som blivit protestantiska. Då avtog klosterväsendet i Nordeuropa men hade fortfarande viss betydelse i de katolska länderna vid Medelhavet.


Benedikt av Nursia

Benedikt av Nursia var en av de viktigaste personerna bakom utformandet av det västerländska klosterväsendet. Han levde på 500-talet och grundade ett kloster på berget Monte Cassino i södra Italien. Benedikt skapade 3 löften som alla som gick i kloster skulle godta, vilket gällde i alla kloster i Europa. Reglerna innebar att klostermedlemmar skulle leva i fattigdom, kyskhet och visa lydnad för sin ledare. Klostermedlemmarna skulle inte bara ägna sig åt bön och meditation utan de skulle också utföra praktiskt arbete såsom arbete på fält och i sjuk- och fattigvården. Klostermedlemmarna fick också ofta undervisning och forskning därtill.

Benedikts regler utformade klosterväsendet så att det såg ut som det gjorde under medeltiden och de har följt med under utvecklingen till de kloster som finns idag.


Heliga Birgitta

Heliga Birgitta är den enda från Norden har blivit utnämnd till helgon av påven. Birgitta föddes på Finsta gård i Uppland år 1303. Hon kom från en rik släkt, hennes mamma var släkt med kungahuset.

Redan som liten fick Birgitta uppenbarelser där Gud talade med henne. Birgitta ville gå i kloster men hennes pappa tillät inte det. Han gifte bort henne 13 års ålder.

Birgitta levde ett enkelt liv trots att hon var slottsfru på Ulvåsa i Östergötland. När Birgitta och hennes man Ulf hade varit gifta i 25 år reste de på pilgrimsfärd till norra Spanien. Under resan blev Ulf sjuk och avled senare år 1344. Birgitta kände sig kallad att bli Kristi "brud och språkrör" och ville skapa en ny klosterorden för munkar och nunnor. År 1346 donerade kungen Vadstena kungsgård till Birgitta så att det skulle kunna bli ett kloster.

För att Birgitta skulle få skapa en ny klosterorden behövde hon tillstånd av påven. Efter 20 år fick hon tillstånd för hennes klosterorden. Hennes klosterorden bestod sedan av Vadstena kloster samt ca 80 andra kloster främst i Norden. De Birgittinkloster som finns idag är endast för nunnor.

Birgitta dog år 1373 och begravdes då vid Vadstena kloster. Påven helgonförklarade Birgitta år 1391.


Sten Sture den äldre

Under Sten Sture den äldres tid blev det strid om Kalmarunionen, unionsanhängare mot unionsmotståndare. Under ledning av Sten Sture besegrade unionsmotståndarna unionsanhängarna som var ledda av den danske kungen Kristian I. Även om det fanns svenskar i båda grupperna såg Sten Sture det som att han befriat Sverige från Danmark.

Ända fram till slaget om Kalmarunionen (även kallat Brunkebergsslaget) höll Sten Sture möjligheten för en överenskommelse med kung Kristian öppen. Vid en eventuell överenskommelse ville han ha ett antal danska gårdar. Då han inte fick igenom sina villkor bestämde han sig för att strida mot Kristian. Följderna till Sten Stures agerande är bland annat att Sverige ser ut som det gör idag.

Sten Sture var mån om utbildningen och genom honom fick Sveriges utbildning ett lyft. Tidigare hade alla svenskar som ville ha högre utbildning behövt resa utomlands. När Sten Sture var med och grundade Uppsala universitet år 1477 behövde man inte göra det längre.